Devotion


Beställ Interpols nya album här!
Antena
Fransk electropop vid sidan av Factory Records

 Krönika/Artikel 2 november, 2009  //  Text Kirsi Räihä

Sedan Studio släppte Yearbook 1 på vinyl har den baleariska trenden hållit framför allt göteborgarna i ett fast grepp. Kanske är det den tillbakalutade attityden i kombination med färgglada paraplydrinkar som fått hipsterfolk att spinna som förnöjda kissekatter vid en skål grädde. Men fenomenet har aldrig varit nytt, det har bara befunnit sig i ett parallellt universum. Vid sidan av band som Joy Division, New Order och Duran Duran figurerade det franska bandet Antena under 80-talet som en krock mellan postpunk och bossanova, som ett alternativ till alternativmusiken.

 Antena ia1 300x202 kronikorBandet bildades 1981 i Paris av Isabelle Powaga, Sylvain Fasy och Pascale Moiroud. Genombrottet kom med covern The Boy From Ipanema och EP:n Camino del Sol. Influenserna bestod av John Foxx’s Metamatic, Tuxedomoon, The Residents, The B-52’s och diverse jazz. Som ett skämt trycktes hemliga meddelanden pÃ¥ vinylskivorna. ”Sex is hard, romance is harder” som stÃ¥r skrivet pÃ¥ 1982 Ã¥rs vinylupplaga av Camino del Sol syftar pÃ¥ saker som blir bättre med erfarenhet och Ã¥lder. Det kan ocksÃ¥ appliceras pÃ¥ musiken, som är intellektuell och mÃ¥ngfacetterad.

Att gå från det franska skivbolaget Les Disques du Crepuscule till välkända Factory Records gjorde inte bandet rättvisa. I skuggan av stål, rost och snålblåst från Manchester gjorde Antena sin drömska electropop med fläktande bossanovatakter. Musiken representerar värmen från franska rivierans sofistikerade värld med vackra kvinnor och generösa män. Det sensuella lyfts fram, musiken ger en känsla av silke, en doft av honung. Noelle a Hawaii på Camino del Sol är en av favoriterna. Dess slöa, nästintill berusade gitarrer i introt övergår sakta i en cocktail av snöflingor och svajande palmblad. Jul på paradisön, alltså.

Isabelle Powaga har i intervjuer berättat hur lÃ¥tarna är uppbyggda av kontrasterande motsatser. Den ständiga desperationen i texterna och musiken, som inbäddad i bomull. Olivier Libaux i Nouvelle Vague förklarar tydligt sambandet mellan bossanova och punk/new wave: ”many of the original songs are so filled with anger and power and sung by men. Bossa Nova is the opposite. It is calm and clear, and you can always hear the vocals really well. You can get a lot of opposites by doing punk and new wave songs in the Bossa Nova style with female vocalists.” Det finns uppenbara likheter mellan Antena och Nouvelle Vague. Andra band som simmar i samma soppskÃ¥l är Stereolab och Everything But The Girl, men även Koop, The Embassy och JJ guppar däri.

Antena som band löstes så småningom upp och kvar blev Isabelle Powaga, som under namnet Isabelle Antena fortsatte att ge ut skivor. Efter Hoping for love, som kom 1987 nådde hon enorma framgångar i Japan och på sistone har hon bland annat skrivit två låtar för den tecknade serien The Boondocks.

Lyssna på Antena:
MP3: Noelle a Hawaii

PÃ¥ youtube:

Seaside weekend

Camino del sol

Spotifylista:

Vid sidan av Antena




 Relaterat innehåll 


1 kommentar för “Antena”

  1. Emareepay-tool skriver:

    behovet for at se:)

KOMMENTERA

NY MUSIK

Indiepop

The Vaselines - Sex with an x

Pop

Säkert! - Fredrik

Danspop gone surfing etc.

Cut Copy - Where I'm going

Electronica/Tecnho/Industripop

Knight Stalker - They said

WEBB-TV

blah

Monty live i Devotioncampet på Emmaboda

Emmabodafestivalen 2010 var enligt oss den bästa Emmabodafestivalen någonsin. Devotion slog ihop sina campingpåsar och delade boende med bästa vännerna på webbradiokanalen GimmeIndie.se och Indiedagis - den lilla festivalen som arrangeras av popkonnässören Jerry Boman på husvagscampingen under och vid sidan om Emmabodafestivalen.

Under ett par fina dagar fick vi Indiedagis och vi besök av Tobias Fröberg och Peter Morén som spelade ihop, Josefin Lindh (Lissi Dancefloor Disaster), Gustaf Kjellvander och Tobias Isaksson (Azure Blue, Irene). Vi delar nu med oss av Montys finfina framträdande och det ger fortfarande rysningar. Bättre än Montys själva festivalspelning enligt många. Så enkelt - men så vackert. Det var receptet som gällde i år. Och nu kan även du smaka.

Se i stort format | Kommentera

Tidigare:

Arvikafestivalen 2010: Mixtapes & Cellmates Gitarrer vi minns

Arvikafestivalen 2010: Se Robyn på scen Ägde Arvikafestivalen 2010 för en kväll

Elias & the Wizzkids – Waste of time Regissören Mats Udd berättar.

Sambassadeur – I can try Nu är musikvideon till bandets P3-hit här

Stars – Fixed Ny fin-fin musikvideo frÃ¥n fin-fina Stars

Henrik Berggren – Dream my days away Grävde fram Broder Daniel för en kväll


Prenumerera på Devotions RSS-feed Besök Devotion på Twitter "Gilla" Devotion på Facebook

NYTT PÅ DEV