Med fjolårets Let the Blind Lead Those Who Can See but Cannot Feel färskt i minnet så blev jag faktiskt aningen överrumplad när tredje spåret på Logos satte igång. Visst, hajpen runt Panda Bear-samarbetet på låten Walkabout har knappast undgått någon med två öron och ja, den är utan tvivel helt fantastisk. Och om man som jag fullkomligt älskar att överdosera på flåshurtig 50-talspop och dessutom får lägga till tongångar i samma anda som de Animal Collective vanligtvis brukar bjuda på, så tåls det att upprepas om och om igen.

Skivans verkliga höjdpunkt den spröda och sävliga rymdballaden Quick Canal, signerad Stereolabs alldeles egen Laetita Sadier. Den har ett mystiskt härligt tidlöst skimmer över sig som inte bara en gång får nackhåret att resa sig. Definitivt en av årets låtar.

Om Let the Blind Lead Those Who Can See but Cannot Feel kändes som en frostbiten dröm, känns Logos som ett inramat foto av den drömmen. Vilket inte är en negativ sak.

För hur ”drömsk” Bradford Cox än må vilja göra sin soloutflykt med Atlas Sound, så verkar den egentligen trivas bäst inom vissa ramar. En tes som Logos klart bevisar i sin mer sammanhållna struktur som i slutändan ger varje låt det utrymme de förtjänar.