Coin Under Tongue mönstrar George Wilson – exakt, och alldeles riktigt, den före detta Dirty on Purpose-gitarristen – och sÃ¥ngaren Joe Kelly som främsta kort i denna Brooklynuppfostrade tremannauppställning. Ã…tskilliga amerikanska musikskribenter genresätter gärna Coin Under Tongue i gränslandet mellan post-hardcore och 80-talets post-punk, men det är sannerligen vidöppet för egna tolkningar i det här fallet. Registret är först och främst brittiskt, men brett, väldigt brett, och med en pÃ¥ gränsen till oändlig livslängd vid varsamt bruk. Det är noise. Det är garage. Det är Josef K möter World Domination Enterprises möter 2000-talet och Silversun Pickups. Det är på gränsen till grav schizofreni när Kelly mer eller mindre tolkar 80-talets samtliga post-punkgiganter under introt till Junksmith. Men framför allt är det genialiskt producerat. Där jag till och frÃ¥n tvivlar pÃ¥ att det ens är inspelat den här sidan 1985, där min vidgade post-punkaorta  pulserar under förspelet och mellanspelen till refrängen och de tuggande, frätande och betydligt hÃ¥rdare  post-hardcorereferenserna, för att sedan kasseras i Kellys schizofrena röstregister.

Coin Under Tongue ligger på Death by Audio Records,  där även just nu hajpade Sisters ligger, och där inte helt oväntat såväl A Place to Bury Strangers och numera splittrade Dirty on Purpose tidigare har huserat.

I våras bevittnade jag personligen RINGO DEATHSTARR och The Pains of Being Pure at Heart -trummisen Kurt Feldmans sidoprojekt Depreciation Guild på den intima undergroundklubb som Death by Audio driver i Brooklyn. En lokal som, med dess atmosfär och anda, måste upplevas på plats för att inte lämnas åt utopierna. Och precis på samma vis skulle jag kunna sammanfatta Coin Under Tongue, och framför allt Junksmith. En  juvel för hetsätande Brooklynromantiker med ena foten kvar i 1980-talets Storbritannien.