”I need a cheeseburger to go”, skriker hon.

Den inledningen dyker upp varje gång jag försöker undvika den.

LÃ¥ten som jag älskar att hata, men samtidigt hatar att älska. En mörk, nedlagd anhalt pÃ¥ vägen till kärlek. Ett avlopp bland mÃ¥nga bäckar smÃ¥. Man liksom stannar upp, det isar till innanför bröstet. Helst vill man hinna trycka pÃ¥ stop eller paus innan den serviceinriktade kvinnan hinner säger ”Cheeseburger”. Men man hinner mycket, mycket sällan. Istället sjunker man sakta ner i vad som kan vara världens bästa dÃ¥liga lÃ¥t nÃ¥gonsin. Det rackiga trumspelet som alldeles för intensivt följs Ã¥t av en avig, smÃ¥tt ambivalent gitarr, diverse samplade polisljud, och en för ovanlighetsn skull fruktansvärd Jon King i nÃ¥gon typ av sÃ¥ng, varav resterande delar av bandet givetvis stämmer upp i  ett Ã¥terkommande och tveksamt ”Yeah, yeah, yeah” i bakgrunden. Det är möjligt att det var här, vid denna anhalt, som Modest Mouse-sÃ¥ngaren Isaac Brock fann modet att lÃ¥ta som en kombinerad kol- och sammetsfabrik.
Men det ursäktar ingenting.
Gang of Four, guilty as charged.

(I need a cheeseburger to go)
I move from one place to the next
I hope they keep down the price of gas
I shoot fast while you’re talking dollars
see how I will run the table
I won’t see my dollar go where they rig it
high numbers low numbers 8 ball break
the last cent is coming out of his head
to be honest or a son like his own
and all this changed we’re sure of the rides
the old country’s in the back of his mind
I hope his home is somewhere you go to sleep
high numbers low numbers 8 ball break
no classes in the u s of a
improve yourself the choice is yours
work at your job you can make it pay
make friends quick buy them beer
you never know when you’re gonna lose them
high numbers low numbers 8 ball break
I’m at the wheel of the company truck
on the road and all alone
sometimes I think money is my only goal
it makes me sad
work on up another four miles
coffee fries and a cheeseburger