 Det kan vara på sin plats att varna känsliga lyssnare för en beroendeframkallande och stundtals paralyserande effekt, som kommer att bygga bo i din hjärna och ge ditt hjärta gåshud. Heart’s a mess av australiensiska Gotye är ett melankoliskt litet mästerverk.
I ett ljudlandskap som för tankarna till både Phil Collins och Chris Cornells bond-tema träffar varje textrad mitt i prick. En enkel men självklar orgel balanserar de mjuka verserna som ömsom lockar, ömsom jagar fram refrängen. Inte förrän tre minuter in eskalerar Gotye för första gången i de hjärtskärande ord som är låtens titel. Tålamodsprövande men väl värt väntan.
Jag ställer mig frågan hur det är möjligt att tilltalas så starkt av sex minuter konstant ångest och kommer fram till att det helt enkelt inte går att låta bli. Trots flertalet remixer vinner orginalet storslaget när det gäller att frambringa den kittlande oro som både karaktäriserar och gör den så fantastisk.
Heart’s a mess är ljudet av den där kärleken du inte fick, men aldrig slutade drömma om.
För hundrade gången den här veckan trycker jag på play.
Det kan vara på sin plats att varna känsliga lyssnare för en beroendeframkallande och stundtals paralyserande effekt, som kommer att bygga bo i din hjärna och ge ditt hjärta gåshud. Heart’s a Mess av australiensiska Gotye är ett melankoliskt litet mästerverk.
I ett ljudlandskap som för tankarna till både Phil Collins och Chris Cornells bond-tema träffar varje textrad mitt i prick. En enkel men självklar orgel balanserar de mjuka verserna som ömsom lockar, ömsom jagar fram refrängen. Inte förrän tre minuter in eskalerar Gotye för första gången i de hjärtskärande ord som är låtens titel. Tålamodsprövande men väl värt väntan.
Jag ställer mig frågan hur det är möjligt att tilltalas så starkt av sex minuter konstant ångest och kommer fram till att det helt enkelt inte går att låta bli. Trots flertalet remixer vinner orginalet storslaget när det gäller att frambringa den kittlande oro som både karaktäriserar och gör den så fantastisk.
Heart’s a Mess är ljudet av den där kärleken du inte fick, men aldrig slutade drömma om.
För hundrade gången den här veckan trycker jag på play.
|
