10-talets mest genuina postpunk kommer från Argentina.

”I got news for you, fellas: Get real. I am going to erase you. Flush you like my toilet.”

Raderna är hämtade ur inledningen av ESG:s klassiska ”Erase you” som sedan mynnar ut och avslutas med män som skäller likt desperata hundar.

Ett till lika delar konstverk och k-märkt låtstycke från 1991.

ESG var och är ett alldeles förträffligt artfunk-postpunkband från södra Bronx, New York, som en gång i tiden avlade fram vad som kom att bli av de mest samplade låtarna genom tiderna, ”UFO”.

En låt som till stor del låter som den låter på grund av den nu framlidne Joy Division-producenten Martin Hannetts högst signifikativa arbete. Än i dag är det svårt att möta en producent som lyckas sätta sin prägel så som Hannett gjorde.

Under 2011 gjorde det argentinska postpunkbandet Las Kellies en cover på just ”Erase you”. Ett av 13 spår på bandets tredje album, Kellies, som utkom i fjol, och man har sedan släppt ytterligare en version som en fristående ep under 2012.

Ett dynamiskt, kraftfullt album som efter varje lyssning alltmer framstår som ett av fjolårets mest förbisedda. Albumet finns till försäljning via import hos CDON, om än till avvärjande 329 kronor, men än så länge har ingen svensk kritiker slängt ett öga åt det hållet.

Vilket är synd.

För på Kellies vilar en låtskatt värd benämningen. Förvisso producerat och paketerat av Slitsproducenten Dennis Bovell men det är lockande att fundera på vad Martin Hannett hade kunnat
framställa med Las Kellies i studion. Trion låter häpnadsvärt genuin i sina tolkningar av en slitstark men alltmer urvattnad musikgenre. På Kellies lyckas man ta över och samtidigt förädla stafettpinnar från The Slits, Devo, The Raincoats, ESG, Bush Tetras, Gang of Four, med flera, men kanske mest glädjande av allt – Killing Joke.

”Cous cous” är ett utsökt exempel på hur Las Kellies skickligt lyckas transkribera den råa, nakna, instinktiva och stundtals gothiska postpunk som producerades när det begav sig, då av band som Killing Joke och Bauhaus, eller varför inte Nick Caves The Birthday Party. För att sedan sjunka in i ett mer garagepunk- och Bikini Killesque sound i ”Hit It Off” och ”Perro Rompebolas”, eller postpunkiga ”Bife Dos” och ”Adwenture” som rent stilistiskt balanserar mellan Gang of Four, Public Image Ltd. och Devo.

Nämnda utgångspunkter lyckas väldigt sällan sammansmälta på ett och samma album men på Kellies bildar man ett övertygande uppslagsverk som varken känns konstlat eller fånigt.

Betty Kelly (sång, bas), Ceci Kelly (gitarr, sång) och Sill Kelly (trummor, sång) bildade Las Kellies i Buenos Aires 2005 men har sedan fått tillökning i form av JJ Kelly (sång, slagverk), och bandet har mestadels hållit till i den inhemska musikscenen – i vilken Rolling Stones dessvärre fortfarande är underground – men lyckades bli recenserade i NME i samband med släppet av Kellies sommaren 2011.

I somras spelade Las Kellies på Henriksbergs takterrass i Göteborg. Det var bandets första – men förhoppningsvis inte sista – spelning i Sverige.

– – – –

Las Kellies – Kellies (eller klicka här)

Spellista med nämnda låtar, band och artister (eller klicka här):

@Iam__Curtis