Phantograms löjligt förbisedda debut Eyelid movies ger mig all anledning att återigen tro på albumformatet. Den är så späckad med hits och all sköns ljudnörderi att den i själva verket skulle kunna vara en best of-skiva från, säg, 2023, när Phantogram erövrat alla grupper – från hip hop heads, via shoegaze-deppare, psychrockers och hipsters, till de som tyckte allt var bättre förr och ser en gud i Serge Gainsbourg. Eyelid movies är ett av årets bästa popalbum. Och då släpps det egentligen fysiskt i början på nästa år.
Introt till As far as I can see låter som The Field på lekhumör. Resten av låten är en dimma av det bästa från Morcheebas trip hop-toner blandat med perfekt utstuderad popmusik. Jag vill dansa till det här, jag vill somna till det här, kanske rent av somna in. Men innan dess vill jag bara njuta av varenda ton, så långt det bara går.
